Forskare: FN:s mål är universella

Written by Johan L. Kuylenstierna and Johan Rockström

Monday, 24 August 2015 13:53

In this editorial rebuttal published in Svenska Dagbladet, Johan L. Kuylenstierna, (SEI) and Johan Rockström (Stockholm Resilience Centre) argue that the UN Sustainable Development Goals are universal, and that Sweden can and should play an important role.

Translated excerpts from the original text:

“In August, 193 countries reached a principal agreement about the 17 Sustainable Development Goals (SDGs). This is a milestone for the UN system and all countries of the world. The targets provide a broad framework for the process of securing a continued positive development for all people and our planet.”

“Development and environmental issues need to be addressed through increased international cooperation, in which Sweden can and should play an important role.”

Read the original op-ed>>

Source: Svenska Dagbladet
Language: Swedish

 

Forskare: FN:s mål är universella

Svenska Dagbladet har på ett föredömligt, sakligt och nyanserat sätt rapporterat om processen som lett fram till de nya hållbarhetsmålen. Därför blev vi beklämda när vi läste Benjamin Katzeff Silbersteins gästledare ”FN:s mål hjälper ingen fattig” fredagen den 7 augusti. Hans resonemang reflekterar ett förlegat synsätt, där mål sätts mot varandra och rankas, och han blundar för det viktigaste – att de nya målen är anpassade till en ny globaliserad och sammansatt värld.

I början av augusti nådde 193 länder en principöverenskommelse om 17 hållbarhetsmål (de så kallade Sustainable Development Goals, SDG:s). Det är en milstolpe för FN-systemet och världens länder. Målen sätter breda ramar för arbetet med att säkra en fortsatt positiv utveckling för alla människor och vår planet.

Hållbarhetsmålen ersätter de tidigare Millenniemålen och tydliggör att vi lever i en globaliserad värld, ömsesidigt beroende av varandra. Utvecklings- och miljöproblem behöver därför lösas genom ökande internationell samverkan, där Sverige kan och bör spela en viktig roll.

Vi har under de senaste 20 åren gått från att vara en relativt liten värld på en stor planet, till att idag vara en stor värld på en relativt liten planet. Våra resurser är begränsade och hårt ansatta av en global ekonomi som blivit fem gånger större på 40 år. Om ytterligare 35 år är vi nio miljarder på Jorden. Hållbarhetsmålen tar denna komplexa nya verklighet på allvar.

I Silbersteins ledare påstås att ”hungermålet” är viktigare än målet att ”minska ojämlikhet inom och mellan länder”. Han tydliggör att tillgång till näringsriktig mat är en förutsättning för utveckling, men väljer att glömma bort att det också krävs säkerhetspolitiskt stabila nationer, utan miljökatastrofer, för att kunna säkerställa just denna tillgång. Det ena kan inte ställas mot det andra. Vidare säger han att frågan om ”hållbara produktions- och konsumtionsmönster” är betydligt mindre viktigt än att ”se till att världens fattigaste får mer att konsumera”. Men det nya och fina med hållbarhetsmålen är att de är universella; de skall uppfyllas av alla länder.

Vi har alla utmaningar för att säkra en hållbar utveckling och de ser olika ut för ett välfärdsland som Sverige, en snabbt växande ekonomi som Kina eller ett fattigt land med interna konflikter som Mali. Målet om ”hållbara konsumtions- och produktionsmönster” riktar sig i första hand till länder och människor med en hög levnadsstandard; en mer hållbar livsstil är en förutsättning för att kunna öka konsumtionsutrymmet för jordens fattiga. Silbersteins påstående att ”genom retoriska krumbukter ska utvecklingsutmaningar i Sveriges likställas med de i Zimbabwe, trots att skillnaderna är milsvida” är således direkt felaktigt.

I vår socialt, ekonomiskt och ekologiskt sammanlänkade verklighet går det inte att först satsa allt på tillväxten och jobben och sedan göra något åt miljön och klimatet. Tvärtom, som Världsbankens chef Jim Yong Kim betonat, riskerar vi att tappa framstegen inom fattigdomsbekämpning, tillväxt och hälsa om vi inte samtidigt löser den globala klimatkrisen. I Kina dör enligt egen statistik 1,6 miljoner människor årligen av luftföroreningar. Därför ges alla miljö- och utvecklingsfrågor samma tyngd, inte av en slump eller för att göra alla länder nöjda, utan för att alla dimensioner är lika viktiga. Endast så kan vi skapa en utveckling som på kort sikt lyfter människor ur fattigdom och på längre sikt säkrar en ekonomiskt och socialt rättvis utveckling inom de ramar som planeten tål.

Kritiken att målen är ”så breda att de verkligt stora globala utmaningarna, där FN skulle kunna göra skillnad, riskerar att glömmas bort” är således inte berättigad. Tvärtom! Om det är någonstans vi ska slå fast ett fullskaligt ramverk för världens utveckling på planeten, så är det väl ändå inom ramen för vår enda globala institution, FN. FN:s nya globala hållbarhetsmål utgör det nödvändiga ramverket, sedan finns en mångfald specialiserade institutioner som kan och kommer att fokusera på specifika frågor.

En ”partiell” agenda för att lösa enstaka frågor är inte ett framgångsrecept. Liksom för Agenda 21, som efter Rio konferensen 1992 la grunden för det moderna arbetet för en hållbar utveckling, handlar det om att skala ner målen till nationell och lokal nivå för att översätta dem till konkret handling. Istället för att ägna tid och kraft åt att hitta svagheter i det som trots allt är en unik internationell överenskommelse, är det mer intressant att analysera hur Sverige tillsammans med andra länder kan bidra till att uppnå hållbarhetsmålen. Vi menar att:

  • Hållbarhetsmålen ger möjlighet att blåsa nytt liv i Politiken för Global Utveckling (PGU) – dvs att samtliga politikområden gemensamt ska verka för en positiv utveckling såväl i Sverige som globalt. PGU kan bidra till ett konkret förändringsarbete i samverkan med EU. Det av regeringen nyskapade Vetenskapligt råd för hållbar utveckling bör ges ett tydligt mandat att arbeta med detta.
  • Hållbarhetsmålen kan stärka Sveriges och EU:s arbete för en omställning till en mer klimatsmart och resurseffektiv ekonomi och säkerställa effektivitet och reducera kostnader för omställningar inom till exempel energi och infrastruktur. Att översätta målen till konkreta åtgärder på EU nivå måste prioriteras.
  • Hållbarhetsmålen innebär en möjlighet att skapa ett starkt lokalt engagemang. Det lokala engagemanget lyfter det allmänna medvetandet och får dessa frågor att komma närmare den enskilda människan. Här bör en nationell handlingsplan i samarbete med Sveriges kommuner och landsting utarbetas. När hållbarhetsmålen klubbas av stats- och regeringschefer i FN i New York i september är det ett stort steg framåt mot en hållbar värld. Resultatet från FN:s stora finansieringskonferens (Finance for Development) som hölls i juli får sin uppföljning i ett konkret aktionsramverk. Många menar också att detta kraftigt ökar möjligheterna för ett positivt utfall vid klimatkonferensen i Paris i december.

 

Allt hänger samman. Vi har kommit en lång bit på vägen, men ännu är vi inte i mål. Vi måste alla fortsätta att verka för att vi går in i 2016 med ett starkt, internationellt ramverk för tillväxt och utveckling inom planetens gränser. Det är absolut möjligt!

 

JOHAN KUYELENSTIERNA, VD, Stockholm Environment Institute och adjungerad professor, Stockholms Universitet

JOHAN ROCKSTRÖM, Föreståndare, Stockholm Resilience Center och professor, Stockholms Universitet

Share:
FacebookTwitterLinkedin